Jag var rökfri.

Jag var rökfri i över ett år!

Nu är jag inte det längre.

Vad hände?

 

Jag trodde att "Nu har jag klarat mig så å så länge, så nu kommer jag aldrig att börja röka igen! Att börja röka nu vore ju bara helt enkelt idiotiskt! Att då måsta bli tvungen att lyckas bli rökfri IGEN! Nej, jag kan hålla mig! Jag är en stark kvinna!" Tror inte att jag var den första och kan garantera att jag inte är den sista som tänker så!

En dag, när jag var super stressad! Mitt barn hade en orolig dag, jag var ensam hemma med henne, jag hade sån stress i kroppen, hade inte kunnat sova på natten heller, allt bara bubblade innom mig! Ena sekunden började jag gråta, andra sekunden blev jag arg på världen Jag kände hopplöshet, jag hade mens, jag var hungrig, jag behövde chips och choklad men allt jag hade var frukt!!!!!!! Så jag for till affären för att köpa mig glass eller nått annat onyttigt och underbart!

När jag stod i kassan så kunde jag inte släppa blicken på hyllan bakom kassörskan. Jag hade ett sådant stort hål i magen, ett sånt där hål som alla rökare känner igen, det där hålet som endast kan fyllas med cigarettrök! Så jag köpte ett pack. Röda Lucky strike! Det var mina favoriter förut! Jag köpte en tändare också!

Fy vilken ångest jag hade när jag gick ut ur kiosken! "Vad gör jag? Fy!!!" Men så fort jag tände den första cigaretten så kände jag att "Aaaaaah så sköööönt!" Det var som att ett års frustrationer bara rök ur mig, tillsammans med cigarettröken!

 

Först tänkte jag smyga med det! Min sambo röker, men han var så stolt över att jag hade lyckats hålla  mig! Å sen så intalade jag mig själv att "Så länge jag inte blir bekväm å röker tillsammans med han... så är jag inte riktigt en rökare" Yeah right!

 

Här sitter jag nu!

En vecka senare!

Frustrerad över att varken han eller jag har några cigg!

Men snart ska han till kiosken ;)